Skillnad mellan versioner av "Ekvationer"
Taifun (Diskussion | bidrag) m |
Taifun (Diskussion | bidrag) m |
||
(21 mellanliggande versioner av samma användare visas inte) | |||
Rad 4: | Rad 4: | ||
{{Not selected tab|[[Repetitioner från Matte 2| << Repetitioner]]}} | {{Not selected tab|[[Repetitioner från Matte 2| << Repetitioner]]}} | ||
{{Selected tab|[[Ekvationer|Genomgång]]}} | {{Selected tab|[[Ekvationer|Genomgång]]}} | ||
− | {{Not selected tab|[[ | + | {{Not selected tab|[[Rotekvationer och högre gradsekvationer|Rotekv.- & högre gradsekvationer]]}} |
− | {{Not selected tab|[[Övningar till | + | {{Not selected tab|[[Övningar till Rotekvationer och högre gradsekvationer|Övningar Rotekv. & högre ...]]}} |
{{Not selected tab|[[1.1 Polynom|1:a avsnitt: Polynom >> ]]}} | {{Not selected tab|[[1.1 Polynom|1:a avsnitt: Polynom >> ]]}} | ||
| style="border-bottom:1px solid #797979" width="100%"| | | style="border-bottom:1px solid #797979" width="100%"| | ||
Rad 33: | Rad 33: | ||
'''Andragradsekvationer:''' <math> \qquad\qquad x^2 + 6\,x - 16 = 0 </math> | '''Andragradsekvationer:''' <math> \qquad\qquad x^2 + 6\,x - 16 = 0 </math> | ||
− | Sådana ekvationer kallas icke-linjära, närmare bestämt <b><span style="color:red">kvadratiska</span></b> eller <b><span style="color:red">2:a gradsekvationer</span></b> därför att obekanten <math> x\, </math> förekommer högst som 2:a gradspotens dvs med exponenten 2 eller som <math> x^2\, </math>. Obekantens exponent är alltså avgörande för ekvationens typ och därmed för svårighetsgraden när man vill lösa ekvationen. | + | Sådana ekvationer kallas icke-linjära, närmare bestämt <b><span style="color:red">kvadratiska</span></b> eller <b><span style="color:red">2:a gradsekvationer</span></b> därför att obekanten <math> x\, </math> förekommer högst som 2:a gradspotens dvs med exponenten 2 eller som <math> x^2\, </math>. Obekantens exponent är alltså avgörande för ekvationens typ och därmed för svårighetsgraden när man vill lösa ekvationen. |
− | <b><span style="color: | + | ==== <b><span style="color:#931136">Fyra metoder för lösning av andragradsekvationer</span></b> ==== |
− | + | [[1.2_Faktorisering_av_polynom#Nollproduktmetoden|<span style="color:#931136">1) Nollproduktmeoden</span>]]<span style="color:black">:</span> <math> \quad (x-3) \cdot (x-4) \, = \, 0 \quad \Rightarrow \quad x_1 = 3 \;\; </math> och <math> \; x_2 = 4 </math>. | |
− | + | <span style="color:#931136">2) Kvadratrotsmetoden:</span> <math> \quad x^2 - 16 \, = \, 0 \quad \Rightarrow \quad x^2 \, = \, 16 \quad \Rightarrow \quad x_1 = 4 \;\; </math> och <math> \; x_2 = -4 </math>. | |
− | + | ||
− | + | ||
− | < | + | <span style="color:#931136">3) pq-formeln:</span> |
---- | ---- | ||
+ | ::<b><span style="color:red">Normalformen</span></b> <math> \, x^2 + p\,x + q = 0 \, </math> till en 2:a gradsekvation kan lösas med pq-formeln<span style="color:black">:</span> | ||
− | < | + | <math> \qquad\qquad\qquad\qquad\qquad \displaystyle x_{1,2}=-\frac{p}{2}\pm\sqrt{\bigg(\frac{p}{2}\bigg)^2-q}</math> |
+ | ---- | ||
+ | En annan variant är den s.k. abc-formeln till 2:a gradsekvationen <math>a\,x^2 + b\,x + c = 0\,</math> som kan skrivas om till normalform genom division med <math> \, a </math>. | ||
+ | |||
+ | <span style="color:#931136">4) Vietas formler</span>. Vi behandlar här denna metod i detalj: | ||
<small> | <small> | ||
== <b><span style="color:#931136">Samband mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen</span></b> == | == <b><span style="color:#931136">Samband mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen</span></b> == | ||
<big> | <big> | ||
+ | Den franske matematikern [http://en.wikipedia.org/wiki/Fran%C3%A7ois_Vi%C3%A8te <b><span style="color:blue">François Viète</span></b>] var en av de första som på <math>1500</math>-talet såg sambandet mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen. Därför kallas formlerna efter honom. | ||
+ | |||
==== <b><span style="color:#931136">Uppgift:</span></b> ==== | ==== <b><span style="color:#931136">Uppgift:</span></b> ==== | ||
Ställ upp en 2:a gradsekvation vars lösningar är <math> \, x_1 = 2 \, </math> och <math> \, x_2 = 3 </math>. | Ställ upp en 2:a gradsekvation vars lösningar är <math> \, x_1 = 2 \, </math> och <math> \, x_2 = 3 </math>. | ||
Rad 60: | Rad 65: | ||
<table> | <table> | ||
<tr> <td><div class="ovnA"> | <tr> <td><div class="ovnA"> | ||
− | + | <b><span style="color:blue">Vietas formler:</span></b> | |
<table> | <table> | ||
<tr> | <tr> | ||
Rad 95: | Rad 100: | ||
<big> | <big> | ||
− | Uppgiften ovan | + | Uppgiften ovan ger oss ett praktiskt verktyg i handen att bestämma polynomets nollställen med hjälp av dess koefficienter. |
− | + | ||
− | + | ||
+ | Den är en tillämpning av följande generellt samband mellan 2:gradspolynomets koefficienter och dess nollställen: | ||
== <small><b><span style="color:#931136">Vietas formler</span></b></small> == | == <small><b><span style="color:#931136">Vietas formler</span></b></small> == | ||
Rad 113: | Rad 117: | ||
<big><b><span style="color:#931136">Bevis med p-q formeln</span></b></big> | <big><b><span style="color:#931136">Bevis med p-q formeln</span></b></big> | ||
− | 2:a gradsekvationen <math> \, x^2 + p\,x + q = 0\,</math> har enligt [[Ekvationer#pq-formeln:|<b><span style="color:blue">pq-formeln</span></b>]] lösningarna <math> \quad \displaystyle x_{1,2}=-\frac{p}{2}\pm\sqrt{\bigg(\frac{p}{2}\bigg)^2-q}</math> | + | 2:a gradsekvationen <math> \, x^2 + p\,x + q = 0\,</math> har enligt [[Ekvationer#3) pq-formeln:|<b><span style="color:blue">pq-formeln</span></b>]] lösningarna <math> \quad \displaystyle x_{1,2}=-\frac{p}{2}\pm\sqrt{\bigg(\frac{p}{2}\bigg)^2-q}</math> |
Om vi adderar de båda lösningarna ovan får vi<span style="color:black">:</span> | Om vi adderar de båda lösningarna ovan får vi<span style="color:black">:</span> | ||
Rad 127: | Rad 131: | ||
− | Omformningen kring <math> \color{Red} = </math> sker enligt [[ | + | Omformningen kring <math> \color{Red} = </math> sker enligt [[Detta avsnitt ingår inte i demon.|<b><span style="color:blue">konjugatregeln</span></b>]] <math> (a+b) \cdot (a-b) = a^2 - b^2 </math> om vi sätter <math> \displaystyle a = -\frac{p}{2} </math> och <math> \displaystyle b = \sqrt{\bigg(\frac{p}{2}\bigg)^2-q}</math>. |
Detta bevisar Vietas andra formel. | Detta bevisar Vietas andra formel. | ||
Rad 152: | Rad 156: | ||
:::::::::<math> x_1 + x_2 = -p \qquad {\rm och} \qquad x_1 \cdot x_2 = q </math> | :::::::::<math> x_1 + x_2 = -p \qquad {\rm och} \qquad x_1 \cdot x_2 = q </math> | ||
− | Om detta bevis förefaller vara mindre förståeligt än det första med pq-formeln, kan det bero på att du (beroende på kursupplägg) inte gått igenom [[ | + | Om detta bevis förefaller vara mindre förståeligt än det första med pq-formeln, kan det bero på att du (beroende på kursupplägg) inte gått igenom [[Detta avsnitt ingår inte i demon.|<b><span style="color:blue">Polynom i faktorform</span></b>]] och/eller [[1.1_Fördjupning_till_Polynom#J.C3.A4mf.C3.B6relse_av_koefficienter|<b><span style="color:blue">Jämförelse av koefficienter</span></b>]]. |
---- | ---- | ||
Vietas formler kan generaliseras till polynom av högre grad än <math>2</math> och formuleras för polynom av grad <math>n</math>. | Vietas formler kan generaliseras till polynom av högre grad än <math>2</math> och formuleras för polynom av grad <math>n</math>. | ||
− | |||
− | |||
− | |||
− | |||
---- | ---- | ||
</big> | </big> | ||
Rad 168: | Rad 168: | ||
<big> | <big> | ||
− | Er stor fördel av Vietas formler för oss är att man kan lösa 2:a gradsekvationer och därmed faktorisera polynom utan att behöva använda p-q-formeln. Detta innebär mindre räknearbete vilket i sin tur minskar risken för felräkning. På köpet går det fortare att ta fram faktorisering av polynom. Läs även om [[ | + | Er stor fördel av Vietas formler för oss är att man kan lösa 2:a gradsekvationer och därmed faktorisera polynom utan att behöva använda p-q-formeln. Detta innebär mindre räknearbete vilket i sin tur minskar risken för felräkning. På köpet går det fortare att ta fram faktorisering av polynom. Läs även om [[Ekvationer#Nackdelen_med_Vieta|<b><span style="color:blue">nackdelen med Vietas formler</span></b>]]. |
</big> | </big> | ||
Rad 227: | Rad 227: | ||
:::<math> x^2 - 8\,x + 16 = (x - 4) \cdot (x - 4) = (x - 4)^2 </math> | :::<math> x^2 - 8\,x + 16 = (x - 4) \cdot (x - 4) = (x - 4)^2 </math> | ||
− | Den dubbla förekomsten av faktorn <math> (x-4)\,</math> ger roten, dvs lösningen <math> x = 4\,</math>, dess namn [[ | + | Den dubbla förekomsten av faktorn <math> (x-4)\,</math> ger roten, dvs lösningen <math> x = 4\,</math>, dess namn [[Detta avsnitt ingår inte i demon.|<b><span style="color:blue">dubbelrot</span></b>]]. |
</big></div> | </big></div> | ||
Rad 280: | Rad 280: | ||
− | [[Matte:Copyrights|Copyright]] © | + | [[Matte:Copyrights|Copyright]] © 2020 [https://www.techpages.se <b><span style="color:blue">TechPages AB</span></b>]. All Rights Reserved. |
Nuvarande version från 16 maj 2020 kl. 14.20
<< Repetitioner | Genomgång | Rotekv.- & högre gradsekvationer | Övningar Rotekv. & högre ... | 1:a avsnitt: Polynom >> |
Olika typer av ekvationer
![]() |
Ekvationer har vi lärt oss ända från grundskolan till gymnasiet.
I Matte 1-kursen har vi bl.a. löst ekvationer av följande typ: Linjära ekvationer: 4x−(3x+2)=−5x+12 |
Sådana ekvationer kallas linjära eller 1:a gradsekvationer eftersom obekanten x förekommer endast som 1:a gradspotens dvs med exponenten 1. x är ju samma som x1. Högre x-potenser förekommer inte i ekvationen.
I Matte 2-kursen har vi gått ett steg vidare och löst bl.a. ekvationer av följande typ:
Andragradsekvationer: x2+6x−16=0
Sådana ekvationer kallas icke-linjära, närmare bestämt kvadratiska eller 2:a gradsekvationer därför att obekanten x förekommer högst som 2:a gradspotens dvs med exponenten 2 eller som x2. Obekantens exponent är alltså avgörande för ekvationens typ och därmed för svårighetsgraden när man vill lösa ekvationen.
Fyra metoder för lösning av andragradsekvationer
1) Nollproduktmeoden: (x−3)⋅(x−4)=0⇒x1=3 och x2=4.
2) Kvadratrotsmetoden: x2−16=0⇒x2=16⇒x1=4 och x2=−4.
3) pq-formeln:
- Normalformen x2+px+q=0 till en 2:a gradsekvation kan lösas med pq-formeln:
x1,2=−p2±√(p2)2−q
En annan variant är den s.k. abc-formeln till 2:a gradsekvationen ax2+bx+c=0 som kan skrivas om till normalform genom division med a.
4) Vietas formler. Vi behandlar här denna metod i detalj:
Samband mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen
Den franske matematikern François Viète var en av de första som på 1500-talet såg sambandet mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen. Därför kallas formlerna efter honom.
Uppgift:
Ställ upp en 2:a gradsekvation vars lösningar är x1=2 och x2=3.
Lösning:
För lösningarna x1 och x2 av 2:a gradsekvationen x2+px+q=0 gäller
Vietas formler:
Därmed blir 2:a gradsekvationen:
|
Kontroll och jämförelse med p-q-formeln:
|
Uppgiften ovan ger oss ett praktiskt verktyg i handen att bestämma polynomets nollställen med hjälp av dess koefficienter.
Den är en tillämpning av följande generellt samband mellan 2:gradspolynomets koefficienter och dess nollställen:
Vietas formler
Om 2:gradsekvationen x2+px+q=0 har lösnin-
garna x1 och x2 så gäller: x1+x2=−px1⋅x2=q
Bevis med p-q formeln
2:a gradsekvationen x2+px+q=0 har enligt pq-formeln lösningarna x1,2=−p2±√(p2)2−q
Om vi adderar de båda lösningarna ovan får vi:
x1+x2=(−p2+√(p2)2−q)+(−p2−√(p2)2−q)=−p2−p2=−p
Detta för att de båda rotuttrycken tar ut varandra när vi löser upp parenteserna, vilket bevisar Vietas första formel.
Om vi nu multiplicerar pq-formelns båda lösningar med varandra får vi:
x1⋅x2=(−p2+√(p2)2−q)⋅(−p2−√(p2)2−q)=(p2)2−((p2)2−q)=(p2)2−(p2)2+q=q
Omformningen kring = sker enligt konjugatregeln (a+b)⋅(a−b)=a2−b2 om vi sätter a=−p2 och b=√(p2)2−q.
Detta bevisar Vietas andra formel.
Bevis med faktorisering av polynom och jämförelse av koefficienter
Lösningarna x1 och x2 till 2:a gradsekvationen x2+px+q=0 är nollställena till 2:gradspolynomet:
- x2+px+q
- x2+px+q
Å andra sidan: om ett 2:gradspolynom i faktorform (x−x1)⋅(x−x2) har nollställena x1 och x2 så gäller:
- (x−x1)⋅(x−x2)=0
- (x−x1)⋅(x−x2)=0
Därav följer: x2+px+q=(x−x1)⋅(x−x2)
Om vi nu utvecklar produkten på höger sidan kan vi skriva vidare:
- x2+px+q=(x−x1)⋅(x−x2)=x2−x2x−x1x+x1⋅x2=x2−(x1+x2)x+x1⋅x2
En jämförelse av koefficienterna mellan polynomet x2−(x1+x2)x+x1⋅x2 (högerled) och polynomet x2+px+q (vänsterled) ger:
- x1+x2=−pochx1⋅x2=q
- x1+x2=−pochx1⋅x2=q
Om detta bevis förefaller vara mindre förståeligt än det första med pq-formeln, kan det bero på att du (beroende på kursupplägg) inte gått igenom Polynom i faktorform och/eller Jämförelse av koefficienter.
Vietas formler kan generaliseras till polynom av högre grad än 2 och formuleras för polynom av grad n.
Lösning av 2:a gradsekvationer med Vieta (utan p-q-formeln)
Er stor fördel av Vietas formler för oss är att man kan lösa 2:a gradsekvationer och därmed faktorisera polynom utan att behöva använda p-q-formeln. Detta innebär mindre räknearbete vilket i sin tur minskar risken för felräkning. På köpet går det fortare att ta fram faktorisering av polynom. Läs även om nackdelen med Vietas formler.
Exempel 1:
Lös ekvationen x2−7x+10=0
Lösning:
För lösningarna x1 och x2 måste enligt Vietas formler gälla:
- x1+x2=−(−7)=7x1⋅x2=10
- x1+x2=−(−7)=7x1⋅x2=10
Vi måste alltså hitta två tal vars produkt är 10 och vars summa är 7.
Med lite provande hittar man 2 och 5 eftersom 2+5=7 och 2⋅5=10.
Kontrollen bekräftar resultatet:
- 22−7⋅2+10=4−14+10=0
- 22−7⋅2+10=4−14+10=0
- 52−7⋅5+10=25−35+10=0
- 52−7⋅5+10=25−35+10=0
Har vi på det här enkla sättet hittat nollställena till polynomet x2−7x+10 kan vi faktorisera det:
- x2−7x+10=(x−2)⋅(x−5)
- x2−7x+10=(x−2)⋅(x−5)
Utveckling av produkten på höger sidan bekräftar faktoriseringen.
Exempel 2
Lös ekvationen x2−8x+16=0
Lösning:
Vietas formler ger:
- x1+x2=−(−8)=8x1⋅x2=16
- x1+x2=−(−8)=8x1⋅x2=16
Man hittar lösningarna x1=4 och x2=4 eftersom 4+4=8 och 4⋅4=16.
Därför kan polynomet x2−8x+16 faktoriseras så här:
- x2−8x+16=(x−4)⋅(x−4)=(x−4)2
- x2−8x+16=(x−4)⋅(x−4)=(x−4)2
Den dubbla förekomsten av faktorn (x−4) ger roten, dvs lösningen x=4, dess namn dubbelrot.
Nackdelen med Vieta
En nackdel med Vietas formler är att man kan råka ut för sådana relationer mellan nollställen och koefficienter att det i praktiken blir svårt att få fram lösningarna direkt. I så fall måste man återgå till p-q formeln. Ett exempel är:
- x2−13x+2=0
- x2−13x+2=0
Vietas formler ger:
- x1+x2=−(−13)=13x1⋅x2=2
- x1+x2=−(−13)=13x1⋅x2=2
Det är inte så enkelt att få fram lösningarna x1 och x2 ur dessa relationer.
Med p-q formeln får man (se lösningen till övning 10 b)):
- x1=12,84428877x2=0,15571123
- x1=12,84428877x2=0,15571123
I efterhand kan vi ändå verifiera Vietas formler eftersom de är generella:
- 12,84428877+0,15571123=1312,84428877⋅0,15571123=2
- 12,84428877+0,15571123=1312,84428877⋅0,15571123=2
Internetlänkar
http://www.youtube.com/watch?v=V8I2_zgNRHI
http://www.matteguiden.se/matte-c/polynomfunktioner/andra-typer-av-ekvationer/#Rotekvationer
http://www.pluggakuten.se/wiki/index.php?title=Rotekvation
http://wiki.math.se/wikis/forberedandematte1/index.php/3.2_Rotekvationer
http://wiki.math.se/wikis/sf0600_0701/index.php/3.2_Rotekvationer