Skillnad mellan versioner av "Ekvationer"

Från Mathonline
Hoppa till: navigering, sök
m
m
 
(21 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Rad 4: Rad 4:
 
{{Not selected tab|[[Repetitioner från Matte 2| <<&nbsp;&nbsp;Repetitioner]]}}
 
{{Not selected tab|[[Repetitioner från Matte 2| <<&nbsp;&nbsp;Repetitioner]]}}
 
{{Selected tab|[[Ekvationer|Genomgång]]}}
 
{{Selected tab|[[Ekvationer|Genomgång]]}}
{{Not selected tab|[[Högre grads- och rotekvationer|Högre grads- & rotekvationer]]}}
+
{{Not selected tab|[[Rotekvationer och högre gradsekvationer|Rotekv.- & högre gradsekvationer]]}}
{{Not selected tab|[[Övningar till Ekvationer|Övningar Ekvationer]]}}
+
{{Not selected tab|[[Övningar till Rotekvationer och högre gradsekvationer|Övningar Rotekv. & högre ...]]}}
 
{{Not selected tab|[[1.1 Polynom|1:a avsnitt: Polynom&nbsp;&nbsp;>> ]]}}
 
{{Not selected tab|[[1.1 Polynom|1:a avsnitt: Polynom&nbsp;&nbsp;>> ]]}}
 
| style="border-bottom:1px solid #797979"  width="100%"| &nbsp;
 
| style="border-bottom:1px solid #797979"  width="100%"| &nbsp;
Rad 33: Rad 33:
 
'''Andragradsekvationer:''' <math> \qquad\qquad x^2 + 6\,x - 16 = 0 </math>  
 
'''Andragradsekvationer:''' <math> \qquad\qquad x^2 + 6\,x - 16 = 0 </math>  
  
Sådana ekvationer kallas icke-linjära, närmare bestämt <b><span style="color:red">kvadratiska</span></b> eller <b><span style="color:red">2:a gradsekvationer</span></b> därför att obekanten <math> x\, </math> förekommer högst som 2:a gradspotens dvs med exponenten 2 eller som <math> x^2\, </math>. Obekantens exponent är alltså avgörande för ekvationens typ och därmed för svårighetsgraden när man vill lösa ekvationen. I Matte 2 har vi lärt oss att lösa 2:a gradsekvationer med följande metoder:
+
Sådana ekvationer kallas icke-linjära, närmare bestämt <b><span style="color:red">kvadratiska</span></b> eller <b><span style="color:red">2:a gradsekvationer</span></b> därför att obekanten <math> x\, </math> förekommer högst som 2:a gradspotens dvs med exponenten 2 eller som <math> x^2\, </math>. Obekantens exponent är alltså avgörande för ekvationens typ och därmed för svårighetsgraden när man vill lösa ekvationen.
  
<b><span style="color:blue">1) Nollproduktmeoden:</span></b> <math> \quad (x-3) \cdot (x-4) \, = \, 0 \quad \Rightarrow \quad x_1 = 3 \;\; </math> och <math> \; x_2 = 4 </math>. <math> \quad </math> Läs mer [[Detta avsnitt ingår inte i demon.|<b><span style="color:blue">här</span></b>]].
+
==== <b><span style="color:#931136">Fyra metoder för lösning av andragradsekvationer</span></b> ====
  
<b><span style="color:blue">2) Kvadratrotsmetoden:</span></b> <math> \quad x^2 - 16 \, = \, 0 \quad \Rightarrow \quad x^2 \, = \, 16 \quad \Rightarrow \quad x_1 = 4 \;\; </math> och <math> \; x_2 = -4 </math>.  
+
[[1.2_Faktorisering_av_polynom#Nollproduktmetoden|<span style="color:#931136">1) Nollproduktmeoden</span>]]<span style="color:black">:</span> <math> \quad (x-3) \cdot (x-4) \, = \, 0 \quad \Rightarrow \quad x_1 = 3 \;\; </math> och <math> \; x_2 = 4 </math>.
  
===== <b><span style="color:blue">3) pq-formeln:</span></b> =====
+
<span style="color:#931136">2) Kvadratrotsmetoden:</span> <math> \quad x^2 - 16 \, = \, 0 \quad \Rightarrow \quad x^2 \, = \, 16 \quad \Rightarrow \quad x_1 = 4 \;\; </math> och <math> \; x_2 = -4 </math>.
----
+
::Normalformen <math>x^2 + p\,x + q = 0\,</math> till en 2:a gradsekvation kan lösas med pq-formeln:
+
  
<math> \qquad\qquad\qquad\qquad\qquad x_{1,2}=-\frac{p}{2}\pm\sqrt{\bigg(\frac{p}{2}\bigg)^2-q}</math>
+
<span style="color:#931136">3) pq-formeln:</span>
 
----
 
----
 +
::<b><span style="color:red">Normalformen</span></b> <math> \, x^2 + p\,x + q = 0 \, </math> till en 2:a gradsekvation kan lösas med pq-formeln<span style="color:black">:</span>
  
<b><span style="color:blue">4) Vietas formler</span></b>. Vi repeterar här denna metod i detalj:
+
<math> \qquad\qquad\qquad\qquad\qquad \displaystyle x_{1,2}=-\frac{p}{2}\pm\sqrt{\bigg(\frac{p}{2}\bigg)^2-q}</math>
  
 +
----
 +
En annan variant är den s.k. abc-formeln till 2:a gradsekvationen <math>a\,x^2 + b\,x + c = 0\,</math> som kan skrivas om till normalform genom division med <math> \, a </math>.
 +
 +
<span style="color:#931136">4) Vietas formler</span>. Vi behandlar här denna metod i detalj:
 
<small>
 
<small>
 
== <b><span style="color:#931136">Samband mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen</span></b> ==
 
== <b><span style="color:#931136">Samband mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen</span></b> ==
 
<big>
 
<big>
 +
Den franske matematikern [http://en.wikipedia.org/wiki/Fran%C3%A7ois_Vi%C3%A8te <b><span style="color:blue">François Viète</span></b>] var en av de första som på <math>1500</math>-talet såg sambandet mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen. Därför kallas formlerna efter honom.
 +
 
==== <b><span style="color:#931136">Uppgift:</span></b> ====
 
==== <b><span style="color:#931136">Uppgift:</span></b> ====
 
Ställ upp en 2:a gradsekvation vars lösningar är <math> \, x_1 = 2 \, </math> och <math> \, x_2 = 3 </math>.
 
Ställ upp en 2:a gradsekvation vars lösningar är <math> \, x_1 = 2 \, </math> och <math> \, x_2 = 3 </math>.
Rad 60: Rad 65:
 
<table>
 
<table>
 
<tr> <td><div class="ovnA">
 
<tr> <td><div class="ovnA">
[[1.2_Repetition:_Faktorisering_och_Vietas_formler#Vietas_formler|<b><span style="color:blue">Vietas formler:</span></b>]]
+
<b><span style="color:blue">Vietas formler:</span></b>
 
<table>
 
<table>
 
<tr>
 
<tr>
Rad 95: Rad 100:
  
 
<big>  
 
<big>  
Uppgiften ovan är bara en tillämpning av följande generellt samband mellan 2:gradspolynomets koefficienter och dess nollställen.
+
Uppgiften ovan ger oss ett praktiskt verktyg i handen att bestämma polynomets nollställen med hjälp av dess koefficienter.
 
+
Detta ger oss ett praktiskt verktyg i handen att bestämma polynomets nollställen med hjälp av dess koefficienter:
+
  
 +
Den är en tillämpning av följande generellt samband mellan 2:gradspolynomets koefficienter och dess nollställen:
  
 
== <small><b><span style="color:#931136">Vietas formler</span></b></small> ==
 
== <small><b><span style="color:#931136">Vietas formler</span></b></small> ==
Rad 113: Rad 117:
 
<big><b><span style="color:#931136">Bevis med p-q formeln</span></b></big>
 
<big><b><span style="color:#931136">Bevis med p-q formeln</span></b></big>
  
2:a gradsekvationen <math> \, x^2 + p\,x + q = 0\,</math> har enligt [[Ekvationer#pq-formeln:|<b><span style="color:blue">pq-formeln</span></b>]] lösningarna <math> \quad \displaystyle x_{1,2}=-\frac{p}{2}\pm\sqrt{\bigg(\frac{p}{2}\bigg)^2-q}</math>
+
2:a gradsekvationen <math> \, x^2 + p\,x + q = 0\,</math> har enligt [[Ekvationer#3) pq-formeln:|<b><span style="color:blue">pq-formeln</span></b>]] lösningarna <math> \quad \displaystyle x_{1,2}=-\frac{p}{2}\pm\sqrt{\bigg(\frac{p}{2}\bigg)^2-q}</math>
  
 
Om vi adderar de båda lösningarna ovan får vi<span style="color:black">:</span>
 
Om vi adderar de båda lösningarna ovan får vi<span style="color:black">:</span>
Rad 127: Rad 131:
  
  
Omformningen kring <math> \color{Red} = </math> sker enligt [[1.3_Rationella_uttryck#Repetition:_Kvadreringsreglerna_och_konjugatregeln|<b><span style="color:blue">konjugatregeln</span></b>]] <math> (a+b) \cdot (a-b) = a^2 - b^2 </math> om vi sätter <math> \displaystyle a = -\frac{p}{2} </math> och <math> \displaystyle b = \sqrt{\bigg(\frac{p}{2}\bigg)^2-q}</math>.
+
Omformningen kring <math> \color{Red} = </math> sker enligt [[Detta avsnitt ingår inte i demon.|<b><span style="color:blue">konjugatregeln</span></b>]] <math> (a+b) \cdot (a-b) = a^2 - b^2 </math> om vi sätter <math> \displaystyle a = -\frac{p}{2} </math> och <math> \displaystyle b = \sqrt{\bigg(\frac{p}{2}\bigg)^2-q}</math>.
  
 
Detta bevisar Vietas andra formel.
 
Detta bevisar Vietas andra formel.
Rad 152: Rad 156:
 
:::::::::<math> x_1 + x_2 = -p \qquad {\rm och} \qquad x_1 \cdot x_2 = q </math>
 
:::::::::<math> x_1 + x_2 = -p \qquad {\rm och} \qquad x_1 \cdot x_2 = q </math>
  
Om detta bevis förefaller vara mindre förståeligt än det första med pq-formeln, kan det bero på att du (beroende på kursupplägg) inte gått igenom [[1.2_Faktorisering_av_polynom#Polynom_i_faktorform|<b><span style="color:blue">Polynom i faktorform</span></b>]] och/eller [[1.1_Fördjupning_till_Polynom#J.C3.A4mf.C3.B6relse_av_koefficienter|<b><span style="color:blue">Jämförelse av koefficienter</span></b>]].
+
Om detta bevis förefaller vara mindre förståeligt än det första med pq-formeln, kan det bero på att du (beroende på kursupplägg) inte gått igenom [[Detta avsnitt ingår inte i demon.|<b><span style="color:blue">Polynom i faktorform</span></b>]] och/eller [[1.1_Fördjupning_till_Polynom#J.C3.A4mf.C3.B6relse_av_koefficienter|<b><span style="color:blue">Jämförelse av koefficienter</span></b>]].
  
  
 
----
 
----
 
Vietas formler kan generaliseras till polynom av högre grad än <math>2</math> och formuleras för polynom av grad <math>n</math>.
 
Vietas formler kan generaliseras till polynom av högre grad än <math>2</math> och formuleras för polynom av grad <math>n</math>.
 
Den franske matematikern [http://en.wikipedia.org/wiki/Fran%C3%A7ois_Vi%C3%A8te <b><span style="color:blue">François Viète</span></b>] var en av de första som på <math>1500</math>-talet såg sambandet mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen.
 
 
Därför kallas formlerna efter honom.
 
 
----
 
----
 
</big>
 
</big>
Rad 168: Rad 168:
  
 
<big>
 
<big>
Er stor fördel av Vietas formler för oss är att man kan lösa 2:a gradsekvationer och därmed faktorisera polynom utan att behöva använda p-q-formeln. Detta innebär mindre räknearbete vilket i sin tur minskar risken för felräkning. På köpet går det fortare att ta fram faktorisering av polynom. Läs även om [[1.2_Repetition:_Faktorisering_och_Vietas_formler#Nackdelen_med_Vieta|<b><span style="color:blue">nackdelen med Vietas formler</span></b>]].
+
Er stor fördel av Vietas formler för oss är att man kan lösa 2:a gradsekvationer och därmed faktorisera polynom utan att behöva använda p-q-formeln. Detta innebär mindre räknearbete vilket i sin tur minskar risken för felräkning. På köpet går det fortare att ta fram faktorisering av polynom. Läs även om [[Ekvationer#Nackdelen_med_Vieta|<b><span style="color:blue">nackdelen med Vietas formler</span></b>]].
 
</big>
 
</big>
  
Rad 227: Rad 227:
 
:::<math> x^2 - 8\,x + 16 = (x - 4) \cdot (x - 4) = (x - 4)^2 </math>
 
:::<math> x^2 - 8\,x + 16 = (x - 4) \cdot (x - 4) = (x - 4)^2 </math>
  
Den dubbla förekomsten av faktorn <math> (x-4)\,</math> ger roten, dvs lösningen <math> x = 4\,</math>, dess namn [[1.2_Faktorisering_av_polynom#Dubbelrot|<b><span style="color:blue">dubbelrot</span></b>]].  
+
Den dubbla förekomsten av faktorn <math> (x-4)\,</math> ger roten, dvs lösningen <math> x = 4\,</math>, dess namn [[Detta avsnitt ingår inte i demon.|<b><span style="color:blue">dubbelrot</span></b>]].  
 
</big></div>
 
</big></div>
  
Rad 280: Rad 280:
  
  
[[Matte:Copyrights|Copyright]] © 2011-2018 Math Online Sweden AB. All Rights Reserved.
+
[[Matte:Copyrights|Copyright]] © 2020 [https://www.techpages.se <b><span style="color:blue">TechPages AB</span></b>]. All Rights Reserved.

Nuvarande version från 16 maj 2020 kl. 14.20

        <<  Repetitioner          Genomgång          Rotekv.- & högre gradsekvationer          Övningar Rotekv. & högre ...          1:a avsnitt: Polynom  >>      


Olika typer av ekvationer

Fig111.gif Ekvationer har vi lärt oss ända från grundskolan till gymnasiet.

I Matte 1-kursen har vi bl.a. löst ekvationer av följande typ:

Linjära ekvationer:

4x(3x+2)=5x+12

Sådana ekvationer kallas linjära eller 1:a gradsekvationer eftersom obekanten x förekommer endast som 1:a gradspotens dvs med exponenten 1. x är ju samma som x1. Högre x-potenser förekommer inte i ekvationen.

I Matte 2-kursen har vi gått ett steg vidare och löst bl.a. ekvationer av följande typ:

Andragradsekvationer: x2+6x16=0

Sådana ekvationer kallas icke-linjära, närmare bestämt kvadratiska eller 2:a gradsekvationer därför att obekanten x förekommer högst som 2:a gradspotens dvs med exponenten 2 eller som x2. Obekantens exponent är alltså avgörande för ekvationens typ och därmed för svårighetsgraden när man vill lösa ekvationen.

Fyra metoder för lösning av andragradsekvationer

1) Nollproduktmeoden: (x3)(x4)=0x1=3 och x2=4.

2) Kvadratrotsmetoden: x216=0x2=16x1=4 och x2=4.

3) pq-formeln:


Normalformen x2+px+q=0 till en 2:a gradsekvation kan lösas med pq-formeln:

x1,2=p2±(p2)2q


En annan variant är den s.k. abc-formeln till 2:a gradsekvationen ax2+bx+c=0 som kan skrivas om till normalform genom division med a.

4) Vietas formler. Vi behandlar här denna metod i detalj:

Samband mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen

Den franske matematikern François Viète var en av de första som på 1500-talet såg sambandet mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen. Därför kallas formlerna efter honom.

Uppgift:

Ställ upp en 2:a gradsekvation vars lösningar är x1=2 och x2=3.

Lösning:

För lösningarna x1 och x2 av 2:a gradsekvationen x2+px+q=0 gäller

Vietas formler:

x1+x2=px1x2=q Dvs: 2+3=5=p23=6=q och: p=5q=6

Därmed blir 2:a gradsekvationen:

x25x+6=0
Kontroll och jämförelse med p-q-formeln:
x25x+6=0x1,2=2,5±6,256x1,2=2,5±0,25x1,2=2,5±0,5x1=3x2=2

Uppgiften ovan ger oss ett praktiskt verktyg i handen att bestämma polynomets nollställen med hjälp av dess koefficienter.

Den är en tillämpning av följande generellt samband mellan 2:gradspolynomets koefficienter och dess nollställen:

Vietas formler

Om 2:gradsekvationen x2+px+q=0 har lösnin-

garna x1 och x2 så gäller: x1+x2=px1x2=q


Bevis med p-q formeln

2:a gradsekvationen x2+px+q=0 har enligt pq-formeln lösningarna x1,2=p2±(p2)2q

Om vi adderar de båda lösningarna ovan får vi:

x1+x2=(p2+(p2)2q)+(p2(p2)2q)=p2p2=p


Detta för att de båda rotuttrycken tar ut varandra när vi löser upp parenteserna, vilket bevisar Vietas första formel.

Om vi nu multiplicerar pq-formelns båda lösningar med varandra får vi:

x1x2=(p2+(p2)2q)(p2(p2)2q)=(p2)2((p2)2q)=(p2)2(p2)2+q=q


Omformningen kring = sker enligt konjugatregeln (a+b)(ab)=a2b2 om vi sätter a=p2 och b=(p2)2q.

Detta bevisar Vietas andra formel.


Bevis med faktorisering av polynom och jämförelse av koefficienter

Lösningarna x1 och x2 till 2:a gradsekvationen x2+px+q=0 är nollställena till 2:gradspolynomet:

x2+px+q

Å andra sidan: om ett 2:gradspolynom i faktorform (xx1)(xx2) har nollställena x1 och x2 så gäller:

(xx1)(xx2)=0

Därav följer: x2+px+q=(xx1)(xx2)

Om vi nu utvecklar produkten på höger sidan kan vi skriva vidare:

x2+px+q=(xx1)(xx2)=x2x2xx1x+x1x2=x2(x1+x2)x+x1x2

En jämförelse av koefficienterna mellan polynomet x2(x1+x2)x+x1x2 (högerled) och polynomet x2+px+q (vänsterled) ger:

x1+x2=pochx1x2=q

Om detta bevis förefaller vara mindre förståeligt än det första med pq-formeln, kan det bero på att du (beroende på kursupplägg) inte gått igenom Polynom i faktorform och/eller Jämförelse av koefficienter.



Vietas formler kan generaliseras till polynom av högre grad än 2 och formuleras för polynom av grad n.



Lösning av 2:a gradsekvationer med Vieta (utan p-q-formeln)

Er stor fördel av Vietas formler för oss är att man kan lösa 2:a gradsekvationer och därmed faktorisera polynom utan att behöva använda p-q-formeln. Detta innebär mindre räknearbete vilket i sin tur minskar risken för felräkning. På köpet går det fortare att ta fram faktorisering av polynom. Läs även om nackdelen med Vietas formler.


Exempel 1:

Lös ekvationen x27x+10=0

Lösning:

För lösningarna x1 och x2 måste enligt Vietas formler gälla:

x1+x2=(7)=7x1x2=10

Vi måste alltså hitta två tal vars produkt är 10 och vars summa är 7.

Med lite provande hittar man 2 och 5 eftersom 2+5=7 och 25=10.

Kontrollen bekräftar resultatet:

2272+10=414+10=0
5275+10=2535+10=0

Har vi på det här enkla sättet hittat nollställena till polynomet x27x+10 kan vi faktorisera det:

x27x+10=(x2)(x5)

Utveckling av produkten på höger sidan bekräftar faktoriseringen.


Exempel 2

Lös ekvationen x28x+16=0

Lösning:

Vietas formler ger:

x1+x2=(8)=8x1x2=16

Man hittar lösningarna x1=4 och x2=4 eftersom 4+4=8 och 44=16.

Därför kan polynomet x28x+16 faktoriseras så här:

x28x+16=(x4)(x4)=(x4)2

Den dubbla förekomsten av faktorn (x4) ger roten, dvs lösningen x=4, dess namn dubbelrot.


Nackdelen med Vieta

En nackdel med Vietas formler är att man kan råka ut för sådana relationer mellan nollställen och koefficienter att det i praktiken blir svårt att få fram lösningarna direkt. I så fall måste man återgå till p-q formeln. Ett exempel är:

x213x+2=0

Vietas formler ger:

x1+x2=(13)=13x1x2=2

Det är inte så enkelt att få fram lösningarna x1 och x2 ur dessa relationer.

Med p-q formeln får man (se lösningen till övning 10 b)):

x1=12,84428877x2=0,15571123

I efterhand kan vi ändå verifiera Vietas formler eftersom de är generella:

12,84428877+0,15571123=1312,844288770,15571123=2


Internetlänkar

http://www.youtube.com/watch?v=V8I2_zgNRHI

http://www.matteguiden.se/matte-c/polynomfunktioner/andra-typer-av-ekvationer/#Rotekvationer

http://www.pluggakuten.se/wiki/index.php?title=Rotekvation

http://wiki.math.se/wikis/forberedandematte1/index.php/3.2_Rotekvationer

http://wiki.math.se/wikis/sf0600_0701/index.php/3.2_Rotekvationer





Copyright © 2020 TechPages AB. All Rights Reserved.