1.4 Talet e och den naturliga logaritmen

Från Mathonline
Version från den 30 januari 2019 kl. 15.43 av Taifun (Diskussion | bidrag)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
        <<  Förra demoavsnitt          Genomgång          Övningar          Nästa demoavsnitt  >>      


Talet  e

Experiment 1 Ta fram din miniräknare och gör så här:

  1. Leta efter funktionsknappen (ev. med hjälp av 2nd-knappen) ex
  2. Tryck på den, mata in 1 och stäng parentesen.
  3. Tryck på ENTER när det står e ^ (1) i räknarens display.

Du har beräknat e1 eller talet e, dvs 2,718281828,

en av matematikens mest kända konstanter, även kallad Eulers tal.


Talet e är kallat efter den tysk-schweiziske matematikern Leonard Euler som på 1700-talet definierade detta märkliga tal.

Märkligt, därför att e inte är ett "vanligt" tal som heltal eller bråk. Det är inte ett rationellt tal, se olika typer av tal.

Talet e är ett irrationellt tal, precis som talen π,2,3,, som inte kan skrivas i bråkform.

Irrationella tal är decimaltal som har en icke-periodisk decimalutveckling dvs oändligt många decimaler utan något upprepande mönster (period).

Här kan man beskåda de första 5 miljoner decimaler av talet e. Leta gärna efter ett upprepande mönster! Du kommer inte att hitta något.

  OBS! e är ingen variabel utan en s.k. namngiven konstant som har värdet 2,718281828.

Talet e förekommer bl.a. i en formel som enligt många är en av matematikens vackraste, nämligen sambandet mellan heltalet 1, de irrationella talen e,π och den imaginära enheten i=1, där även π och i är namngivna konstanter:

e2πi =1

Ingen fara, vi har inte för avsikt att närmare gå in på denna formel. Vi nämner den bara för att illustrera betydelsen av talet e inom den matematiska analysen, den delen av matematiken som behandlar gränsvärden, derivator, integraler och differentialekvationer.


Hur kom(mer) talet e till?

Eulers formel kan användas för att numeriskt få fram några decimaler av talet e:

(1+1n)ne \quad {\rm när} \quad n \to \infty

Dvs: Uttrycket ovan går mot e \, när n\, går mot oändligheten ( \infty ) eller:

Uttrycket närmar sig allt mer \, e \, ju större \, n\, blir. Tabellen tar några steg i denna process:

n 1\,000 1000\,000 1000\,000\,000 10\,000\,000\,000 \to \infty
\left(1 + {1 \over n}\right)^n {\color{Red} {2,71}}6923932\ldots {\color{Red} {2,71828}}0469\ldots {\color{Red} {2,71828182}}7\ldots {\color{Red} {2,718281828\ldots}} \quad \to \; {\color{Red} {{\rm Eulers\;tal\;} e}} \quad

De korrekta siffrorna är rödmarkerade och visar hur uttrycket sakta men säkert konvergerar mot det värde man får i räknaren när man slår in e^{\,1} \, .

Eulers formel ger oss en algoritm för att med hjälp av heltalen \, n \, närma oss det irrationella talet \, e \, (tabellen ovan).

Så i fortsättningen när vi räknar med talet e \, nöjer vi oss med följande närmevärde med nio decimaler:

e \; = \; {\color{Red} {2,718281828\ldots}}


Exponentialfunktionen med basen e \,

Tar man talet {\color{Red} e} som bas och bildar potensen {\color{Red} {e{\,^x}}} får man den s.k. exponentialfunktionen {\color{Red} {y = e{\,^x}}} med basen {\color{Red} e} \, som har stor betydelse inom naturvetenskap, teknik och ekonomi:


y \; = \; e\,^x
      med grafen:       Exp.jpg
Exponentialfunktionen med basen \; {\color{Red} e}

Egenskaper

  1. Exponentialfunktionen är alltid positiv: \, e\,^x \, > \, 0 \, för alla \, x . Den blir aldrig 0\, eller negativ. Definitionsmängden: alla x .
  2. e\,^0 = 1 vilket följer av potenslagen om nollte potens.
  3. För negativa \, x \, är \, e\,^x < 1 . För positiva \, x \, är \, e\,^x > 1 och växer allt starkare ju större \, x \, blir.
  4. Exponentialfunktionen växer starkast bland alla (hittills för oss kända) matematiska funktioner.

Exponentiell tillväxt modelleras med exponentialfunktioner av typ \, y = C \cdot e\,^{k \, x} \, med \, k \, {\color{Red} >} \, 0 .

Exponentiell minskning modelleras med exponentialfunktioner av typ \, y = C \cdot e\,^{k \, x} \, med \, k \, {\color{Red} <} \, 0 .


Exponentiell tillväxt (eller minskning) förekommer både i naturvetenskapliga och ekonomiska tillämpningar. Den har en starkare takt än t.ex. potensfunktionen \, y = x^2 \, som har kvadratisk tillväxt. Testa gärna genom att rita grafen till \, y = x^2 \, och \, y = e\,^x \, i ett och samma koordinatsystem och jämföra kurvornas branthet.

I repetitionen Exponentialfunktioner hade vi pratat om exponentialfunktioner (i pluralis) därför att vi där inte hade valt en speciell bas. Vilken exponentialfunktion man menar beror på vilken bas man väljer, t.ex. y = 2\,^x eller y = 3\,^x,\;\cdots .

När man däremot pratar om den exponentialfunktionen (i singularis) utan att nämna basen menar man alltid exponentialfunktionen med basen \, e\, - som en slags prototyp för alla exponentialfunktioner.


Den naturliga logaritmen

Experiment 2 \qquad Ta fram din miniräknare och gör så här:

  1. Tryck på funktionsknappen \, \boxed{e^{\,x}} och mata in \quad \color{Red}{\boxed{2}} \quad och stäng parentesen.
  2. Tryck på ENTER när det står \, e ^ (2) \; i displayen. Låt resultatet \, e^{\,2} \, (något decimaltal) stå i displayen.
  3. Tryck på funktionsknappen \, \boxed{\rm{LN}} \, .
  4. Mata in ANS som står för ANSwer och lagrar räknarens sist beräknade värde, i vårt fall \, e^{\,2} .
  5. Stäng parentesen och tryck på ENTER: Du får tillbaka \quad \color{Red}{\boxed{2}} \quad som du hade matat in i början.

Du har beräknat \, \ln\,(e^{\,2}) som ger \, 2 \, , dvs: \qquad\quad\;\;\; \ln\,(e^{\,2}) \, = \, 2

Genomför ett liknande experiment som visar: \qquad\qquad e^{\,\ln 2} \, = \, 2 \,

I räknaren står \boxed{\rm{LN}} för Logaritmus Naturalis, den naturliga logaritmen, medan \boxed{\rm{LOG}} står för \, 10-logaritmer.

När man skriver står \ln för logaritmus naturalis och är symbolen för den naturliga logaritmen.

Talet \, e \, bildar basen till \ln.

Exempel:

\ln 3 \, = Exponent som basen \, e \, ska upphöjas till, för att ge \, 3 \, :

\quad e\,^{\color{Red} {1,09861\ldots}} \; = \; 3 \qquad \Leftrightarrow \qquad {\color{Red} {1,09861\ldots}} \; = \; \ln\,3


I räknaren: \qquad\qquad\quad \boxed{\text{LN}} (3) \; = \; {\color{Red} {1,09861\ldots}}

Generellt:

Definition:

\ln a \, = Exponenten \color{Red} x som basen \, e \, ska upphöjas till, för att ge \, a \, :

\qquad\qquad\quad e^{\color{Red} x} = a \qquad \Leftrightarrow \qquad {\color{Red} x} = \ln\,a


Exponentialfunktionen \, y = e\,^x \, ger upphov till den naturliga logaritmfunktionen \, {\color{Red} {y = \ln x}} \, :

y \; = \; \ln\, x
      med grafen:        Ln.jpg
Den naturliga logaritmfunktionen

Egenskaper

  1. Logaritmen är definierad endast för positiva \, x\, . Definitionsmängden: \, x > 0 .
  2. \ln\,1 = 0 \, vilket är logaritmformen till \, e\,^0 = 1 , se egenskap 2 hos exponentialfunktionen.
  3. För x < 1\, är logaritmen negativ och för x > 1\, är den positiv.
  4. Logaritmen växer allt svagare ju större \, x\, är.

  OBS!   Logaritmen är för \, x=0 \, inte alls och för \, x<0 \, inte definierad inom de reella talen.


För \, x < 0 \, har \, y \, = \, \ln x \, komplexa värden.

Här behandlas den naturliga logaritmen endast inom de reella talen.


Inversegenskapen

Experiment 2 visar ett exempel på att \, \boxed{\rm{LN}} \, är den inversa operationen till \, \boxed{e\,^x} \, .

Generellt:

Den naturliga logaritmen \, y \, = \, \ln\,x \, är den inversa (motsatta) funktionen till exponentialfunktionen \, y \, = \, e\,^x \, :

\ln\,(e^{\,x}) \, = \, x \qquad {\rm och\; } \qquad e^{\,\ln\,x} \, = \, x \qquad\quad {\rm I\;ord:\quad } e^{\,x} {\rm \;och\; } \ln\,x \;{\rm {\color {Red} {tar\;ut\;varandra}}.}


InvEgenskap Farg.jpg


Inversegenskapen gäller oberoende av operationernas ordning: Vare sig du tar först e^{\,x} och sedan \ln\,x eller tvärt om, resultatet blir alltid \,x .

Dvs man återvänder till det värde \,x man hade börjat att använda någon av dessa operationer på. Förutsättningen är förstås att man utför e^{\,x} och \ln\,x direkt efter varandra.

Både \ln\,(e^{\,x}) och e^{\,\ln\,x} är exempel på s.k. sammansatta funktioner. För sådana funktioner gäller regeln:

Sammansatta funktioner beräknas inifrån: Experiment 2 var ett exempel på detta. För att få \, \ln\,(e^{\,2}) \, , beräknades först \, e^{\,2} och sedan \, \ln\,(e^{\,2}) .


Exponentialekvationen av typ \; e\,^x \, = \, b

Precis som exponentialekvationen \, 10\,^x \, = \, b \; löstes med den inversa operationen till \, 10\,^x , nämligen \, 10-logaritmen, löses ekvationen ovan med den inversa operationen till \, e\,^x , nämligen den naturliga logaritmen.


Exempel

\begin{array}{rcll} e^{\,x} & = & 68 & {\rm Logaritmera\;båda\;leden\;med\;\ln} \\ {\color{Red} {\ln}}\,({\color{Red} e}^{\,x}) & = & \ln\,68 & {\rm Använd\;inversegenskapen\;på\;VL} \\ x & = & \ln\,68 & \\ x & = & 4,219507705\ldots & \\ {\rm Kontroll:\qquad} e^{\,4,219507705} & = & 68 & \end{array}




Internetlänkar

https://www.youtube.com/watch?v=X-z0aw_q7yM

http://www.youtube.com/watch?v=Z3xsdOvjl4E

http://www.youtube.com/watch?v=_FZJiyqIrG4&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=7RAWXVoyls4





Copyright © 2019 TechPages AB. All Rights Reserved.